idabergstroom

blabla, det blev inget som sagt. sen så har jag kommit fram till att jag kan inte prata med min familj utan att det blir nått bråk. nu satt vi & pratade om alex och så typ, att han valt en såå mycket bättre väg nu för tiden (nu är han säkert bara full & sitter och röker hasch nånstans, mycket bra en urban :s) men aa, sen började han snacka om att jag säkert också rökte hasch och säkert värre saker, eftersom halva bosvedjan gjorde/gör det. också typ att mina kompisar också gör det och så :s men nejnej, tro mig det gör jag inte. sen sa jag nånting om att cigg var olagliga i andra länder, och isåfall är ju mamma också det och skit. så började urban snacka om att han aldrig suttit inne eller nått och att om jag hellre skulle bo hos pappa :s men det sa jag ju inte? så började urban skrika massa och blä. men nej, jag skulle aldrig kunna tänka mig bo hos pappa, visst han har bättrat sig. röker inte, snusar inte, gör inget olagligt alls, dricker inte & har varit drogfri i vad äre? snart sex år. superbra, men han har ju aldrig visat att han bryr sig om mig. nej jag förstår inte urban alls, så jag gick ner och började inte gråta förens jag var inlåst här på mitt rum.
med det har jag bättrat mig iallafall, ska sluta gråta helt, men i små steg typ. gråter inte för några personer ens o: eller jo, bara min familj & felicia typ. och för en kille. men han vet om det så, han har gråtit för mig, så det är jämt.