hej jag är patetisk.
men ändå har jag bara gråtit tack vare två killar, och en utav dom var min papa. och att jag har gråtit över honom är förståendligt, men mest när jag ser gamla brev och sånt från när jag var liten händere, fast alla är rivna nu troja. iallafall, den andra personen förstår jag inte varför jag gråter, allt med honom är liksom oserriöst. eller jag är iallafall inte serriös, ändå gråter jag :s cepe.
Kommentarer
Trackback
